I storstadsdammet

Posted by on 19 december, 2014

Vi var på missionsresa till Managua i helgen för att besöka två av de församlingar där några av våra svenska elever gör sin praktik med Testa Mission några per månad. Vi besökte två stadsdelar i Managua där vi gick ut i små grupper för att erbjuda förbön och berätta om Jesus. Och i ett Managua i slutet av regnperioden med dammiga vintervindar är ett paraply mot gassande solsken inte längre en god idé – in- och utvända paraplyer funkar dåligt. Men mitt i damm, storstadsbuller, vind och stekhet sol så höll de tappra eleverna ut hela dagen. De nicaraguanska eleverna tyckte att svenskarna var lite väl drivna men det är svårt att slå ner på takten när man är uppvuxen i ett land där man måste hålla tempot för att inte frysa i snålblåsten.

Och vi mötte många människor, många av dem fick vi be för. En kvinna som jag mötte har jag haft svårt att lämna tanken på under dagarna som gått. Vi mötte henne när hon var på väg till bussen och stannade för att fråga om vi fick be för henne. Hon fick hjälp av en ung man som var på väg mot samma buss och vi förstod ganska snart att hon var blind från födseln. Men det hon bad om hjälp med, var inte i första hand synen utan hon ville att vi skulle be för hennes femåriga dotter som hon förlorat vårdnaden om 10 månader tidigare. Vi bad för henne och dottern, kramades och fick be igen, denna gång att hon skulle få fyllas av helig Ande och ha kraft att vara mamma för den son som bodde med henne. Vi fick sedan följa henne till busshållplatsen därifrån hon skulle ta sig till en marknad för att sälja godis, det sätt som hon livnärde sig på.

Den samlade effekten av allas vår insats i lördags känner bara Gud men min bön är att det lilla vi kunde göra för alla Guds minsta multipliceras och gör att himmelriket utbreder sig lite till, att Guds ljus lyser upp mitt i storstadsdammet och fortsätter att förändra livet för trasiga människor.
La ciudad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*