Med hjärtat på vid gavel

I helgen besökte vi La Quesera, en by utanför Ciudad Darío. Vägen dit var minst sagt ett äventyr men väl värt besväret. Vid den steniga vägens slut öppnar sig en bebodd plats vid foten av en klippa. Innan vi åkte så hade jag läst Jesu liknelse om hjärtats olika jordmån för att ta emot budskapet om himmelriket. Väl framme så är många av husen tomma för att byinvånarna är ute och skördar bönor. Men de som var hemma tog emot oss med stor glädje, bad om förbön och efterfrågade att vi snart skulle komma tillbaka.

Att tjäna Gud tillsammans med unga människor är ett privilegium jag aldrig kommer att sluta förundras över. Det är ett sant nöje att få arbeta tillsammans med eleverna i missionsskolan för Guds rikes utbredande. Den ivern och passionen de har inspirerar mig att tro på förändring och storverk.

Tillbaka till liknelsen så är det ju en sak att försöka avgöra var det är lämpligt att strö sina frön – men hur gör man egentligen för att kultivera sitt eget hjärtas jordmån? Hur behåller jag mitt hjärta öppet för Gud? Det finns säkert tusen svar sådana frågor men något jag lärt mig för att behålla hjärtat mjukt är vikten av att omge mig med rätt sällskap: Gud själv, människor som brinner för Gud och människor som har behov av Gud. I helgen var jag i mycket gott sällskap.

Niño en La Quesera

Pojke i La Quesera

Categories: Okategoriserade | 2 Comments

Buñuelos och välsignelser

Vi står mitt uppe i ett nytt skede med missionsskolan. Förändring är spännande, kanske inte alltid behagligt men när processerna börjar rulla så blir det också tydligt att det är nödvändigt för att kunna utforska nya områden.

Nu har vi lektioner för två grupper, en för nybörjare och en för veteraner. Jag är glad över att se entusiasmen hos våra nya elever och den överlåtelse som finns hos de elever som väljer att ta sig an något nytt tillsammans med oss och fortsätta utvecklas i sin tjänst.

Förändring är nödvändig för att kunna ta emot mer välsignelse. Vi förbereder oss så gott vi kan och vet att med Guds nåd så kan det bli hur bra som helst.

Och visst är jag en välsignad kvinna. Som igår när fantastiskt sällskap toppas med att grannen överraskar med buñuelos. Och när jag kommer på mig själv att jag haft cravings efter just de där friterade bakverken, en sådan där önskan som jag inte ens nämnts be om att få uppfylld, så får jag än en gång bekräftat att jag har en Pappa som känner sin dotter och har sinne för vilka detaljer som får en vanlig regnig måndagskväll att kännas som något utöver det vanliga.

Nya elever

Nya elever

Categories: Okategoriserade | 4 Comments

Längtan efter regn

I skrivande stund njuter jag av ljudet av ett bönesvar – regn. Ända sedan jag kom tillbaka till Nicaragua har det vardagliga samtalsämnet varit hur torrt och varmt det är. Och visst är det så, aldrig har jag tillbringat så varma augusti- och septemberdagar i Nicaragua så nog är det många som nu fått svar på sina böner.

Vi har precis börjat ett nytt läsår och har fått ta emot fyra tjejer från kursen Testa Mission som kommer att vara här med oss i nio månader och utvecklas i sin tro tillsammans med Gud och med oss. På missionsskolan har de också lektioner och en del praktik med tio elever från olika församlingar i Darío. Det har varit en intensiv men rolig början på terminen och vi ser fram emot en välsignad tid tillsammans.

För våra svenska elever är det mycket som är nytt och förvånande med att lära känna en ny kultur. Och positiva överraskningar är väl i regel välkomna överraskningar. Jag var i Managua för att träffa en advokat för att kunna förnya mitt nicaraguanska uppehållstillstånd. På väg dit hamnar jag i samtal om mission med min taxichaufför som också är ledare i en kristen församling. Innan jag blir avsläppt stänger han av motorn och ber en kraftfull bön om välsignelse över mig och över min tjänst. Inte nog med att taxiresan också inkluderade bön, när jag kliver av betalar jag knappt något för resan.

Salomo säger att: ”Utdragen väntan gör hjärtat sjukt, uppfylld önskan är ett livets träd.” (Ords. 13:12 [B2000]). Hopp går hand i hand med tron. Så oavsett om vi väntar på regn eller andra företeelser i livet så gäller väl konstarten att veta vad som är inom ens kontroll att ordna och vad vi i tillit behöver lämna till Gud att ta hand om på rätt sätt och i rätt tid. Sedan upphör jag aldrig att fascineras av hur Han i sin stora nåd alltid lyckas förvåna oss med gåvor vi inte ens bett om.

Regn eller sol - ett paraply är alltid till nytta

Regn eller sol – ett paraply är alltid till nytta.

Categories: Okategoriserade | Leave a comment

Nyårshälsning

Några dagar in i det nya året så fick jag ett meddelande på Facebook, från en kvinna som jag inte kände. Hon hade sett ett foto på mig och känt igen mig från ett sjukhusbesök som vi gjorde på regionssjukhuset med förra årets klass. Jag och en av eleverna träffade då en gravid kvinna och hennes mamma som vi tillsammans fick be för. Det vi inte visste när vi bad var att barnet var allvarligt sjuk och att läkarna sagt att om han skulle överleva så skulle han behöva genomgå många svåra operationer. Inte heller visste vi att de gett den äldre kvinnan en kort tid kvar att leva. De ord som deklarerades över den gravida kvinnan var Guds frid och att Gud skulle vara som en mamma och pappa för henne.

När hon nu skriver till mig, ett år och två månader senare berättar hon att två dagar efter vårt besök så blev de orden verklighet i hennes liv. Hennes sons hjärta slutade slå och nästföljande dag dör hennes mamma. Och hon berättar hur hon mitt i denna fruktansvärda situation kände sig buren av Gud själv; att hon trots allt som hände inte upplevde smärta, frustration eller agg utan bara en djup och oförklarlig frid. Hon skriver om uppfyllelsen av Guds löfte och hur hon alltsedan dess levt i den friden.

Och jag blir påmind om att kraften i ett ord från Gud inte bara handlar om de djupaste av uppenbarelser eller om de märkvärdiga orden utan helt enkelt om att uttala rätt ord i rätt tid. Hennes historia får mig att inse hur stor skillnad ett besök och en enda bön kan göra för den som befinner sig på sjukhus eller sitter i fängelse. För mig har hennes vittnesbörd blivit en bild av Guds omsorg och en påminnelse om att våra ord kan göra så mycket större skillnad än vad vi många gånger föreställer oss.

På detta sätt vill jag önska dig ett välsignat 2015!
Selva Negra

Categories: Okategoriserade | Leave a comment

Snuvad på konfekten

Aguas FríasVi gjorde en traditionsenlig resa. Och har man gjort saker förut så kan man tycka att erfarenheten borde vara ett tillräckligt recept för succé. Men ibland blir inte saker som man räknat med. Av anledningar vi inte kunde råda över kom vi två timmar sent. I en by utan elektricitet blir det svart efter att solen gått ner. När vi kom fram hade de som kommit långväga ifrån redan gått hem. Vi kämpade mot klockan för att hinna allt vi föresatt oss. Men nej, saker fick stryka på foten. Att sätta en träpinne i händerna på barn som sällan får godsaker för att de ska veva den mot en karamellfylld papier-machéfigur är riskabelt nog i dagsljus. Så vi valde att åka hem med halvgjort uppdrag. Och även om det var becksvart, nog såg jag besvikelsen i barnens ögon när vi meddelade att piñatan uteblev. Till råga på allt drog jag på mig en förkylning. Att sitta bak på ett lastbilsflak har definitivt sin charm – dammolnet som lägrar sig och tar sig in i luftvägarna bidrar dock inte till den, charmen alltså.

Och visst, detta skulle kunna vara Klagovisorna men jag har upptäckt något när det gäller Gud. Inget vi gör i lydnad och tro är någonsin förgäves. Oavsett hur misslyckade våra projekt än kan verka, om vi lär oss att resa oss upp, borsta av oss dammet och fortsätta framåt är det definitivt ett recept för framgång. Först när jag lär mig hantera förlust är jag beredd att hantera vinst.

Jag tror på en Gud som mäter med andra måttstockar, en Gud som säger: ”Det du sår i tårar, ska du skörda i glädje.” För inte borde kungasöner födas i krubbor och alls inte spikas upp på kors. Men i ödmjukelsen, till och med förödmjukelsen, i det till synes största av nederlag vinns också den största segern.

Categories: Okategoriserade | Leave a comment

I storstadsdammet

Vi var på missionsresa till Managua i helgen för att besöka två av de församlingar där några av våra svenska elever gör sin praktik med Testa Mission några per månad. Vi besökte två stadsdelar i Managua där vi gick ut i små grupper för att erbjuda förbön och berätta om Jesus. Och i ett Managua i slutet av regnperioden med dammiga vintervindar är ett paraply mot gassande solsken inte längre en god idé – in- och utvända paraplyer funkar dåligt. Men mitt i damm, storstadsbuller, vind och stekhet sol så höll de tappra eleverna ut hela dagen. De nicaraguanska eleverna tyckte att svenskarna var lite väl drivna men det är svårt att slå ner på takten när man är uppvuxen i ett land där man måste hålla tempot för att inte frysa i snålblåsten.

Och vi mötte många människor, många av dem fick vi be för. En kvinna som jag mötte har jag haft svårt att lämna tanken på under dagarna som gått. Vi mötte henne när hon var på väg till bussen och stannade för att fråga om vi fick be för henne. Hon fick hjälp av en ung man som var på väg mot samma buss och vi förstod ganska snart att hon var blind från födseln. Men det hon bad om hjälp med, var inte i första hand synen utan hon ville att vi skulle be för hennes femåriga dotter som hon förlorat vårdnaden om 10 månader tidigare. Vi bad för henne och dottern, kramades och fick be igen, denna gång att hon skulle få fyllas av helig Ande och ha kraft att vara mamma för den son som bodde med henne. Vi fick sedan följa henne till busshållplatsen därifrån hon skulle ta sig till en marknad för att sälja godis, det sätt som hon livnärde sig på.

Den samlade effekten av allas vår insats i lördags känner bara Gud men min bön är att det lilla vi kunde göra för alla Guds minsta multipliceras och gör att himmelriket utbreder sig lite till, att Guds ljus lyser upp mitt i storstadsdammet och fortsätter att förändra livet för trasiga människor.
La ciudad

Categories: Okategoriserade | Leave a comment

Första resan

Vi har gjort första missionsresan för läsåret – till en by som heter La Labranza och ligger utanför Sébaco. Vi träffade en massa vackra barn. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Categories: Okategoriserade | Leave a comment

Tid att dansa

Vi firade Bibelns dag i helgen; 445 år sedan den översattes till spanska och jag fick se ett mirakel ske som jag väntat på i två år – min vän som haft ryggsmärtor på grund av en fraktur i en disk i ländryggen blev fullständigt helad och smärtfri på bara några minuter. Två dagar senare dansade hon till Guds ära som aldrig förr.

Och man skulle kunna ställa sig frågan; varför inte förr? Men jag har slutat ställa den typen av frågor. Istället har jag bestämt mig för att fira det Gud gör, oavsett när Han gör det.

I söndags kväll, efter att konferensen var över, under en avskalad bönegudstjänst bad jag tillsammans med två av eleverna från Testa Mission för tre pojkar och vi fick äran att se dem helade från halsont, ont i knäet och smärta och stelhet i kroppen.

För när allt kommer till kritan vet jag egentligen bara en enda sak när det kommer till helande, jag måste göra det Jesus sade åt mig att göra – fortsätta be för de sjuka tills de blir friska.

Categories: Okategoriserade | 2 Comments

Bortom askan

Flickorna på soptippen

Jag ser tillbaka med tacksamhet på en fin sommar i Sverige. Sedan jag kom tillbaka till Ciudad Darío har tre intensiva veckor passerat. Vi har tagit emot sex nya svenska elever som ska gå Testa Mission i Nicaragua under ett läsår. Vi har också tagit emot nya nicaraguanska elever som har gemensamma lektioner och praktik med det svenska teamet. Mitt uppe i skolstarten har vi också flyttat till ett nytt hus, något som tagit mycket kraft men som också blivit riktigt fint.

Vi ser fram emot ett nytt spännande läsår och vill också passa på att tacka Svenska Evangelistmissionen för fortsatt fint samarbete med Testa Mission och nu även projektet 25:40 Help to Help som arbetar utifrån mottot: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Matt. 25:40 [SFB]. Från och med augusti fungerar projektet i Ciudad Darío på en förskola och här får eleverna från Testa Mission göra en del av sin praktik.

Att gestalta Jesu kärlek och finnas där för de minsta, är något som fortsätter att utmana mig. Gud sänder alltid människor i vår väg som är i behov av Hans kärlek. I mötet med den lilla människan, just där kan Gud bli stor. På en soptipp i Ciudad Darío bland barn som samlar plast och metallskrot, just där kan Gud få vara nära. Att våga älska mitt i djupaste misär, då blir Jesu kärlek som allra tydligast. Så jag fortsätter att tro att Gud reser upp skönhet ur aska, att Hans rikedom övervinner världens fattigdom och att det eviga livet börjar här och nu, vart än vi tillåter Guds rike bryta fram.

Categories: Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bortom askan

Nicaraguanska missionärer

I veckan har jag varit på nationell pastorskonferens för Asambleas de Dios och inspirerats av den framtidsanda som finns. Samfundet satsar inför att sända ut nicaraguanska missionärer internationellt den tid som ligger framför.

När jag kom hit för drygt två år sedan hade Asambleas de Dios två missionärspar ute i tjänst, i Peru och i Uruguay. Under konferensen i veckan träffade jag en kvinna som kommer att åka ut till Storbritannien och ytterligare missionärer som planerar för resor till Indien. Man ligger också i startgroparna för ytterligare länder. Och ja, det är hög tid att nå utanför sitt lands gränser – den nicaraguanska pingstväckelsen firar 102 år och enligt ungefärliga beräkningar tillhör idag 30 % av befolkningen de karismatiska samfunden. Bara Asambleas de Dios räknar med 300 000 medlemmar och samlade under veckan 5000 pastorer och ledare till konferens.

En av de drömmar jag haft sedan vi började arbetet här är att få vara med och se hur den nicaraguanska väckelsen också når ut till andra nationer. Under de åren har vi fått vara med och se det genom de svenska eleverna från Testa Mission som återvänder till Sverige med nya erfarenheter och nya ögon på svensk andlighet. Att i framtiden också få se unga nicaraguaner åka ut i internationell tjänst kommer att bli en fröjd och till stor välsignelse för vår värld.

Nicaragua må vara ett land som gått igenom stora förluster i inbördeskriget och i dess spår; den materiella fattigdom som fortfarande påverkar nationen men ett har nicaraguanerna upptäckt – Jesus och Hans rike är den största rikedom en människa kan finna. Kristus är den som nationerna längtar efter (Hagg. 2:7 [KJV]) och vår önskan är att den nicaraguanska väckelsen ska få nå långt bortom landets gränser.

Categories: Okategoriserade | 1 Comment