Julhälsning

Här i Ciudad Darío har vi precis avslutat läsårets första termin. Med stor tacksamhet ser vi tillbaka på det som ligger bakom och med nyfikenhet (ungefär som barn på julafton) ser vi fram emot vad Gud har tänkt överraska med i den tid som ligger framför.

Vill på detta sätt önska en riktigt god och en mycket välsignad jul!

Elever på besök i El Bordo

Elevbloggar:
http://www.lillull.blogspot.se/
http://ienhangmattaidario.blogspot.com/

Svenska elevernas julhälsning:
http://www.youtube.com/watch?v=PR47YhWpDHg

Categories: Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Julhälsning

Modiga hjältar

Jag beundrar modiga människor. För att få räkna sig till de modiga måste man först ha varit rädd. Annars är det ju inte ett uttryck för mod utan bara något man gör.

När jag var i yngre tonåren läste jag min allra första självbiografiska bok, Den långa vägen till frihet, om Nelson Mandela. Sedan dess har han varit en av mina hjältar. En sådan man kan egentligen inte dö, arvet han lämnar lever vidare även efter honom.

I helgen hamnade vi i Jinotepe, jag och de svenska eleverna från Testa Mission och en av ledarna för missionsskolan. Vi hade besök av en av mina vänner från Texas som skulle predika i kyrkan La Roca i Jinotepe. Att hälsa på där är väl värt resan, det är en kyrka som växt från 200 medlemmar till 3000 på sju år. Atmosfären är därefter, nåd och åter nåd och jag åkte hem med en stor dos ny energi.

Vår vän från Texas var inbjuden att predika men han ville gärna ha oss med på tåget. Eleverna som precis haft några lektioner om Andens gåvor och hunnit öva på att profetera fick nu pröva vingarna i offentligt sammanhang. Och minsann om de gjorde det bra.

Att få vara med och uppmuntra människor på ett personligt sätt med gudomliga tilltal är spännande. När vi upptäcker att Gud kan använda vem som helst av oss vanliga dödliga på ett övernaturligt sätt, det är då livet får ett syfte som till och med går bortom döden.

Och jo, visst kan man ju vara lite rädd. Men som Joyce Meyer (inspirerad av Karl Barth) en gång sagt: ”Mod är rädsla som har bett sina böner och bestämt sig för att gå vidare i alla fall.” Tack till alla er som går vidare till nya nivåer mitt framför ögonen på mig – ni är mina hjältar!

Categories: Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Modiga hjältar

Faderns kärlek

Det finns en text som alltid berör mig; när jag läser den på svenska hör jag Stina Ekblads finlandssvenska stämma sjungandes i mitt huvud (efter att ha lyssnat på Bibel2000 på ljudbok längs norrbottniska vägar). Efter att själv ha varit berättarröst i ett drama har jag också fått relation till den spanska översättningen av berättelsen. Jag har läst den sedan jag var barn och ändå fick jag idag, ett helt nytt möte med liknelsen om den förlorade sonen.

Tillsammans med de svenska eleverna var jag inbjuden till en cellgrupp i en av de nicaraguanska elevernas hem. Vi såg ett enkelt videoklipp om en ung man som väljer att lämna att ta ut arvet i förskott och bege sig ut på äventyr. Historien är välkänd och jag kan slutet, ändå kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när den gamle mannen börjar springa när han plötsligt får syn på sin illa medfarna son på gårdsplanen. Den kramen. Ikväll blev jag än en gång påmind om hur stor Faderns kärlek är, att jag aldrig kommer greppa den men att det är just där; i dess grepp som det verkliga äventyret tar sin början.

Här i Ciudad Darío har vi börjat ett nytt läsår, med fyra svenska elever från Testa Mission och tio nicaraguanska elever från fem lokala församlingar. Det har varit en intensiv men fin månad och vi ser alla fram emot ett välsignat läsår tillsammans. I söndags firade vi Bibelns dag, det fyrahundrafyrtiofjärde jubiléet av den spanska bibelöversättningen. Och jo, visst är det något värt att fira att det finns en bok jag kan läsa hela mitt liv som vore det den allra första gången.

Categories: Okategoriserade | 1 Comment

Tider och stunder

Att sakna redan innan de åker – jo, vackra människor, ni har tagit en särskild plats i mitt hjärta. För några veckor sedan fick jag frågan hur jag klarar av att ta emot en ny grupp elever varje år och sedan ta avsked när läsårets nio månader är slut. Och jag gav samma svar som jag brukar ge på frågan hur det känns att lämna min familj och mina svenska vänner: ”Gud ger nåd för det Han kallar till.”

En av våra svenska elever läste ur Predikarens tredje kapitel på avslutningsfesten: ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen…”. Kanske visste den vise Salomo att det finns en rätt tid och en rätt plats både för välkomnandet såväl som avskedet. Det där med att vara ute i rätt tid har fått en ny innebörd för mig. Precis som skapelsen har årstider så har också Skaparen upprättat andliga årstider i våra liv. Och när det gäller väder så går det inte annat än att anpassa sig efter bästa förmåga; blir det en kall svensk sommar så är det bäst att klä sig efter väder, speciellt om man bott för länge i tropiskt klimat och tycker att tjugo plusgrader är rena rama Antarktis. Uttrycket: ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” funkar kanske även som metafor när det gäller vår andlighet.

Innan ni ens lämnat landet började jag sakna er, trots att vi ses redan på onsdag på Testa Mission avslutningskurs, i ett Göteborg som visar sig från sin soliga sida (väderleksrapport i tro). Ni har gjort avtryck i mitt hjärta och de här nio månaderna med er är en årstid jag alltid kommer minnas med en värme av det mer tropiska slaget.

Vackra människor

Categories: Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Tider och stunder

Mer än hockeyguld och schlagers

Eleverna delade med sig av sina drömmar på den sista lektionen för läsåret och jag slogs av vilka storslagna människor jag har förmånen att tillbringa min tid med. Att få möjlighet att på nära håll beskåda vilken ära Gud har lagt ner i människan, hur sinnrik, kreativ och personlig Skaparen är när Han formar kronan på verket: sina egna barn.

Ordspråksbokens författare sätter ord på detta genom att låta visheten tala om med vilken glädje hon som ett barn lekte inför Gud själv i tidernas begynnelse (Ords. 9:30-31). Att läsa de raderna gör mig lycklig, för jag vet att alla de drömmarna som jag fick lyssna till i onsdags, de är bara början på en fantastisk resa för var och en av de människor som jag har fått förmånen att älska det här året.

Söndagens examination av femton underbart skapade gudsmän och -kvinnor var en fröjd och en ära; en fröjd jag personligen skattar högre än både Sveriges hockey-guld och schlagersånger. Tack för det oerhörda privilegiet att ha fått vara med och vägleda er under det här året!

Grimas

Categories: Okategoriserade | 2 Comments

Kärleken och andra tecken

Påskveckan tillbringades i Bluefields, en stad längs Nicaraguas karibiska kust. Sällan har tre dagar känts så innehållsrika och intensiva. Efteråt behövde jag några dagar bara för att hämta mig och smälta intrycken.

Skolan var inbjudna på en konferens på temat ”återupprättelse” för att hålla seminarier för ledare på förmiddagarna och gudstjänster på kvällstid. Vi visste inte mycket på förhand om vad vi egentligen gav oss in på – det är vid sådana tillfällen som det är extra fantastiskt att få bekräftat att Gud alltid vet vad Han håller på med. Och ja, det hände verkligen mycket saker, alltifrån människor som tog emot Jesus till frälsning, till befrielse och såväl fysiska som inre helanden. Några exempel är en man som i 10 års tid inte kunnat gå utan käpp (utan medicinsk förklaring). Kvällen när han tog emot förbön hade han så ont så att han inte kunde stödja sig på benen. Efter två omgångar förbön hade smärtan avtagit så pass så han lämnade käppen på golvet och gick runt inne i kyrksalen, uppenbart fascinerad över vad Gud gjorde i hans kropp. Samma kväll tog hans mamma emot helande i sin ryggrad, hennes delokaliserade diskar som orsakat mycket smärta lade sig i rätt läge under förbönen och hon var så tacksam över det under som hon fick ta emot. En man kom in i slutet av en gudstjänst, mycket överförfriskad och i riktigt dåligt skick. Han tog emot förbön och fick ett möte med Gud där han tog emot Jesus och när han kom tillbaka nästa dag med hela sin familj var det som att möta en helt ny man.

Att se eleverna i full färd med att uttrycka kärlek, betjäna människor med förbön, vittnesbörd och att leda församlingen i lovsång var vackert; ja, ren skönhet! Och jag konstaterar än en gång att det är ett sant privilegium att få leda unga människor med potential av stora mått.

Församlingens avsked av oss är ett minne för livet. Aldrig har jag, efter att enbart tillbringat tre dagar i ett sammanhang fått vara med om att ta emot så mycket kärlek och tacksamhet – det fick mig att påminnas om att kärleken förblir det största tecknet av dem alla på att Guds Ande är i rörelse.

Niñas de sus ojos

Categories: Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Kärleken och andra tecken

Guatemala levererar

Centralamerika är vackert! Jag tror Skaparen måste ha haft ett särskilt öga till denna plats på jorden. Jag har varit på besök i grannlandet Guatemala. Efter att mest ha hört nyheter om gängvåld, mord och annan kriminalitet så var inte förväntningarna de högsta, utan mitt främsta mål var att komma tillbaka helskinnad. Att då upptäcka världsarvet Antigua och sjön Atitláns skönhet var som att upptäcka paradiset på jorden.

I sanningens namn ska sägas att det egentliga målet för resan inte handlade om överlevnad utan snarare om ett seminarium om hur den svenska och den centralamerikanska pingstmissionen tillsammans arbetar för framtiden. Jag återvänder nu till Nicaragua inspirerad av människor där storheten utgår ifrån insidan, påmind om att Guds rike gör allt möjligt för den som tror.

Och ja, sedan jag slutligen har hittat en gemensam nämnare med Evert Taube, (Centralamerika imponerar på oss båda!) kommer här en svensk-guatemaltekisk serenad:
Sololá av Evert Taube

Categories: Okategoriserade | 2 Comments

Med smak av ökensand

Mitt löfte till läsarna om regelbundna uppdateringar liknar vid det här laget ett dåligt nyårslöfte. En ovälkommen och mycket långdragen luftrörskatarr satte stopp för ambitionen att stå vid mitt ord. Efter två penicillinkurer, lungröntgen, nebulisation och andra nya företeelser mår jag nu betydligt bättre. Att vara sjuk ger nya insikter i livet, som exempel kan nämnas att hälsa i regel är grovt underskattat, speciellt av de som välsignats med ett starkt immunförsvar. Det sägs att somliga män som är förkylda tycker sig lida lika mycket som kvinnor i födslovåndor. Stundtals kommer dock även kvinnor i kontakt med sin manlighet. Kort sagt: tack Jesus för helandets gåva – den ska jag värdera för evigt.

En annan insikt av mer praktisk karaktär är att jag är oerhört tacksam för Amazon Kindle – ingenjörer måste också vara Guds gåva till mänskligheten. Jag har haft en del tid att läsa, bland annat en bok om folkmordet i Rwanda – skriven av en kvinna som överlevde men såg hela sin familj brutalt mördas. Berättelsen gav totalt andra perspektiv på lidande. Frida bär ett vittnesbörd, inte bara om överlevnad men också om kraften i förlåtelse och möjligheterna som öppnas efter ett inre helande.

Jag blir påmind om att i Guds rike finns det bara en riktning: från härlighet till härlighet. Alla öknar har ett slut. Och har de inte det får man helt enkelt plantera ett träd eller fler så att öknen slutar breda ut sig. Lidande som lidande – oavsett om man gått igenom Saharaöknen eller något som vid en jämförelse bara liknar några ovanligt heta och torra sommardagar så väntar alltid härligheten på andra sidan. Så ja, 2013 är ett nådens år och jag ser med förväntan fram emot vad Gud har för härlighet i beredskap för den här perioden.

Tre botemedel mot självömkan:
– Att läsa: Frida: Chosen to Die, Destined to Live av Frida Gashumba (hon är min nye hjälte!)
– Att höra: Dying Star av Jason Upton (nej, att tycka synd om sig själv är inte karaktärsdanande)
– Att se: Sex timmar Utvandrarna och Nybyggarna (och glädjas över att ha emigrerat över Atlanten på helt andra villkor)

Categories: Okategoriserade | 2 Comments

Ett försök till gottgörelse

Detta inlägg bör nog inledas med en ursäkt för dålig kontinuitet. Skärpning utlovas.

Som försvar för min tystnad ska väl sägas att tystnad ibland är nyttig. Min Skapare har gett mig två öron och en mun. Ibland behöver jag lära mig använda mina två utstående mer duktigt. Sedan är väl konsten att lyssna inåt är en sådan där sak jag aldrig kan lära mig nog – att lära mig känna igen Guds röst bland alla andra röster är mitt livs viktigaste val.

Jesus kunde konsten att var tyst vid rätt tillfällen – så tyst att Pilatus blev illa till mods. Och Salomo, den visaste av dem alla visste att det finns en tid för både tystnad och för prat. Sedan har jag också hört att tala är silver och tiga är guld.

De vackra ursäkterna till trots kommer härmed ett försök till gottgörelse; för allt ni missat sedan sist så får ni gärna kolla in följande bloggar och några länkar till klipp på YouTube. Som tur är har den tystlåtna missionären nämligen några svenska elever som är desto flitigare på att göra uppdateringar. För er som talar andra språk än svenska så säger bilder mer än tusen ord. Och Google Translate säger förstås några ord korrekt också.

Fridas blogg
Hannas blogg
Jakobs blogg
Bildspel
Filmklipp

Efter tystnaden

Categories: Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Ett försök till gottgörelse

Bortom orden

Vi tillbringade söndagen i San Francisco Libre – ett samhälle vid Managuasjön. Jag åkte dit kvällen före eleverna i en överfull buss på en väg som sett bättre dagar. Morgonen därpå vaknade jag klockan fem av bönebrus på andra sidan väggen – trettio församlingsmedlemmar som samlades för att börja dagen med att be i kyrksalen. Och oavsett vad man tycker om att vakna tidigt på morgonen så är att väckas av bön ett väldigt behagligt uppvaknande.

När eleverna sedan dök upp så fick de gallo pinto till frukost (den nicaraguanska nationalrätten på ris och bönor). Vi fick del av en undervisning om den helige Andes gåvor på ett förmiddagsmöte under ett plåttak som skapade värme utöver det vanliga. Nicaragua är varmt, på vissa ställen mer än andra. Eftermiddagen bestod av en båtfärd, fiske med mete i form av en styckad vattenorm och hästridning. På kvällen var vi med om en gudstjänst där eleverna medverkade med vittnesbörd, textläsning, lovsång och förbön. Och jag kan bara konstatera att Gud är häftig – när vi låter Anden hållas och verka så händer det grejer. De där gåvorna som Anden vill ge är rätt extraordinära. Och mitt i allt det där mirakulösa är Han ändå så där nära och naturlig som bara Gud kan vara. Och så åkte vi hem i en minibuss längs samma mörka landsväg med vad jag tror skulle kunna beskrivas som förnöjda hjärtan. Jag tänkte på hur fascinerad jag är av Guds nåd och de outtröttliga försöken att dra mig närmare sig. Det är en villkorslös kärlek som är mig alltför stor för att greppa.

Min farfar hade de största händer jag känner till. Ändå hade han som ung tappat en av fingrarna i en sågverksklinga. Hans händer bar berättelser om hur livet hanterar oss och hur vi går vidare starkare. Jag minns att det som barn gav en särskild trygghet att lägga min hand i hans. Bönen är det vackraste sätt jag känner till att kommunicera. Att söka de ärliga orden – den öppna dialogen och låta Gud tala på det sätt som bara Gud kan. Men ibland går bönen bortom orden. När alla mina ord tagit slut så ser jag Gud med andra ögon – det är då jag bara vill sträcka ut min hand och greppa Hans stora, den där handen som också bär märken. Märken av kärlek till mig.

Categories: Okategoriserade | 2 Comments